Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - De två dragonerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt sågs ett stoftmoln röras,
en kosackhop kom.
Lod tog ordet: ”sväng, ty faran
skall dock gagnlös bli;
broder, fem man stark är skaran,
två blott äro vi.”
Stål han log ett hånfullt löje:
”du har talat klokt och rätt,
blöda får du om vi dröje,
hittills slapp du det.
Gå, jag möter ensam skocken,
förrn den hinner oss,
du, som bär medalj på rocken,
är för god att slåss.”
Sagdt; sin sabel sågs han skaka,
sprängde af med stolt förakt,
och han såg sig ej tillbaka,
sen sitt ord han sagt.
På den harm kamraten röjde
föga akt han gett,
om han följde, om han dröjde,
var för honom ett.
Kämpa vill han, icke stanna,
fram till målet bär hans färd,
stäppens son med blodig panna
pröfvar ren hans svärd,
dödsrop gny, pistoler knalla,
vän vill hämnas vän;
midt i skocken, högst bland alla,
syns dragonen än.
Ändtligt tycks dock lyckan svika,
segrarn segrar icke mer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
