Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Gamle Hurtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLE HURTIG.
Aldrig brusto ord vid bivuaken,
där den gamle Hurtig blott var med,
ofta satt han långt på natten vaken,
talande om krig och fred,
tände jämt sin korta pipa an
och förgät den åter, bäst den brann.
Tredje Gustaf var hans man. ”Hvad strider
höll ej han med Rysslands stolta fru?
Mina vänner, det var andra tider
för soldaten då, än nu;
kungen själf stod med i rök och blod,
nu är därtill en marskalk för god.
Tron mig, om hans herrar blott ej vikit
från hvad plikt och mod och ära bjöd,
hade aldrig segern honom svikit,
nu blef trolöshet hans död;
det är världens tack, och den är tung,
det var synd med sådan ståtlig kung.
När vid Anjala i upprorsskocken
han höll tal, hur mild var ej hans ton?
Korpral Svärd nöp kungen tyst i rocken:
”får jag svansa dit kanon?”
”Nej, min gosse, svarte han helt blid,
låt oss vänta, det blir än väl tid.”
Så alltjämt med sägner lika dessa
satt den gamle vid sin vaktelds glöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>