Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Gamle Hurtig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jagas, bröder, skall ej gubben mera,
han har funnit råd på gamla dar.
Bästa konsten mot att retirera
är helt enkelt att stå kvar;
den som lärt sig denna konst en gång,
han kan ta farväl af allt sitt språng.”
Sen han sagt det, hade lugnt han knutit
sina armar öfver bröstet blott,
och mot trädet, vid hvars stam han sutit,
sänkt sig tyst och somnat godt,
somnat utan sorg och hufvudbry
på sin sköna konst att aldrig fly.
Nästa afton hade Finlands skara
kämpat ut sin sista hårda strid,
slut var kraften att vårt land försvara,
tiden var en sorgens tid,
hären, krossad lik en bruten våg,
hade börjat nu sitt återtåg.
Hvar den syntes, sågs blott dyster smärta,
hördes blott en klagan djup och dof,
lugn fanns ej i något vaket hjärta,
men den gamle Hurtig sof;
där Kamenski slutligt sprängt hans led,
hade gråa krigarn lagt sig ned.
Och han sof, som om af Gustafs tider
hvarje minne längesen han mist,
sof mer djupt från marscher, språng och strider,
än vid bivuaken sist,
sof förutan sorg och hufvudbry
på sin sköna konst att aldrig fly.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
