Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fältmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLTMARSKALKEN.
Gladt i Frantsila ett jubel
ljöd från Cronstedts lägerställen;
bud om Siikajokis seger
hade hunnit dit om kvällen.
Och man drack i spridda gillen
för sitt fosterland, det kära,
för dess första skymt af lycka,
för dess ändtligt frälsta ära.
Tvenne tappra veteraner,
öfverstelöjtnanter båda,
gamle Christjernin och Lode,
fick man där tillsamman skåda.
Jämlik dem, vid deras sida
höjde Aminoff sin hjässa,
och en ring af yngre kämpar
hade slutit sig kring dessa.
Och man språkade vid glaset,
talte fritt om hvarjehanda;
i en sådan krets behöfde
ingen man sin tunga banda:
allt det svaga hos befälet
kunde utan våda klandras,
och bland stolta namn, som nämndes,
ljöd marskalkens framför andras.
Aflecht, han som främst i striden
slöt vid Revolax sin bana,
talte muntert: ”skål för Klingspor!
Bröder, han har ändrat vana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
