Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Döbeln vid Jutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett anfall var tillbakakastadt bara,
och Kosatschoffski ordnade sin skara,
beredd att allt förkrossa med ett nytt.
En dyster stillhet rådde under tiden,
som då en åsksky, nyss från hvalfvet skriden,
står dubbelt hotfull åter där den flytt.
Hvem skulle samla våra glesa leder,
en återstod fråa dyra segrars dar?
Af mod, af kraft, af guldren tro och heder
fanns nog, ja nog, men ordnarn borta var.
Den man, som tändt vårt hopp i nödens tider,
som fört i hundra blodigt sköna strider
sin tappra björneborgska skara an,
han skulle nu ej se dess sista öden,
hans veteraners lugna gång mot döden,
den skulle slumpen leda, icke han.
Det glömmes ej, du var dock där tillstädes,
du, som så ofta sågs i stridens lek,
du, vid hvars namn det fosterland än glädes,
som djupt har sörjt ditt öde, tappre Eek!
Men du och dina ädla vänner alla,
I kunden kämpa, icke så befalla;
det var hans konst, den sjukes, endast hans.
Du stod där, du, men stum, med klingan dragen,
kall bidde Kothen, sluten red Grönhagen,
blott Konow svor, och bister röt von Schantz.
Gif akt, tyst, hör! Det ljöd hurra på höjden.
En man till häst syns nalkas. Hvem är han?
Hör hvilken storm af rop! Hvad vållar fröjden,
som brusar jublande från man till man?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
