Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Döbeln vid Jutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spräng af, herr adjutant, vår skörd är mogen,
befall på höjd, på slätt, längst bort i skogen,
vår hela front, att den sig framåt rör.
Ej här, därborta må vi pröfva svärden:
med dessa trupper kan man trotsa världen,
man väntar ej med dem attack, man gör.”
Längs linjen hördes snart ett jubel skalla:
framåt, framåt till seger eller död!
En åska var, Standar, din röst för alla,
och gamle Nord slog trumman, att det ljöd,
och ynglingen, med barmen sönderskjuten,
gick fram på slätten, med hans blod begjuten,
och främst red Döbeln själf med draget svärd.
Och innan kvällen hann sin skugga sända,
var ryska styrkan kastad öfverända,
och räddad Adlercreutz, och fri hans färd.
Och krigets skaror hade ren försvunnit
ifrån den nejd, där först de mött hvarann;
men på det fält, där striden hetast brunnit,
stod kvar i kvällens sena frid en man.
Invid hans sida var hans stridshäst bunden,
han stod där ensam, i den hemska runden,
bland lik och spillror på en blodstänkt jord.
Långt, långt i fjärran hördes segerfröjden;
den bleka mannen såg med lugn mot höjden,
och från hans läppar ljödo dessa ord:
”En plikt är fylld, de segra mina leder,
ett värf är öfrigt, äfven det är mitt.
Fritänkare jag nämns, det är min heder,
friboren är jag, och jag tänker fritt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
