- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:1. Johan Ludvig Runeberg /
244

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Björneborgarenas marsch - Fänrikens marknadsminne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rastlöst fram från strid till strid,
ty nu är stunden vår och nu är skördens tid!
Glesnade leder vittne bära

härligt om mod och bragder, om vårt lands försvar.

Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar!

Omkring dig än din trogna finska vakt du har.

* * *

FÄNRIKENS MARKNADSMINNE.

”Gode vänner, män och kvinnor, finns här någon som mig

hör,

som vill lyssna till en visa af en gammal granadör?”

Så begyntes sången, yngling, ord för ord jag minns den än;
när jag sist var rest till staden hörde jag på torget den.

Det var marknad, folk och varor mötte ögat hvart man såg,
folket var ej gladt att skåda och för köp var ej min håg.

Sen jag tanklös gått och vandrat kom jag till ett hörn till slut,
där en vagn i trängseln stannat några ögonblick förut.

Om med afsikt så den hejdats, om af tvång, det vet jag ej;
kusken höll och framför spännet röt åt hopen en lakej.

Men i vagnen satt en herre vårdslöst mot suffletten stödd,
sobelbrämad var hans kappa och hans barm var stjärnbeströdd.

Och jag såg och såg. Ett minne vaknade från forna dar.
Dessa anletsdrag jag skådat, tänkte jag, men när och hvar?
Jo vid Lappo, jo vid Salmis stod han bland de tappres tal,
men han var kapten den tiden, nu är han en hög genral.

Och förändrad var han mycket, ej likväl af åren blott,
mer af denna stolta prägel han på lifvets höjder fått.

Var det högmod? Kanske icke; i hans min, hans skick, i allt
låg ett drag af lugn tillika, fast förnämt och stelt och kallt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/25/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free