Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Lotta Svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den grå butiken, den röjde också,
om akt på dess- flikar man gaf,
att den härbärgerat en kula och två,
och de kunderna skröt hon utaf.
Nu lyssna vänligt och hör ett drag,
det sista af henne jag såg.
Vi slutat Oravais blodiga dag
och gjorde vårt återtåg.
Med var hon, hade med möda fått
ur striden sin enda skatt,
sitt tält, sin kärra med käril och mått,
och sin grålle, bruten af spatt.
Vi rastade. Lotta skötte sin sak,
höll disk som hon förr var van,
men gömdt var tältet, hon valt till tak
nu endast en skyrest gran.
Och sorgsen var hon, om än hon bedrog
med ett löje emellanåt,
hon sörjde de tappres sorg och hon log,
men den bruna kinden var våt.
Då kom till henne, där så hon stod,
en sälle, en ung dragon,
hans blickar lyste af öfvermod,
och af spotskhet svällde hans ton:
”Häll i,” så skrek han, ”för ingen bang,
i afton vill jag bestå,
ty silfver har jag, du hör dess klang,
och vänner kan jag mig få!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
