Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Gamle Lode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hatten af i alla leder!
Stilla andakt, helig frid!
Kulor kommo, slogo neder
än i truppen, än bredvid,
mången kämpe bet i gräset,
halt dock! Ingen storm förut,
innan Fadervår var läset
och välsignelsen till slut.
Först när han sin bön fått ända,
sagt sitt amen högt och gladt,
då var gubben klar att vända,
slog på hjässan ned sin hatt:
”komme nu all afgrunds skara
oss till mötes på vår stråt,
Gud är med oss, ingen fara,
hurra gossar, raskt framåt!”
Och så bröt han in i elden
med sin Gud och med sin tropp;
inga makter, inga välden
skakat nu hans mod och hopp.
Lutad, men med kraft i armen,
ömsom yr och allvarsam,
snö i locken, eld i barmen,
så gick gamle Lode fram.
Folket sade: ”fyr och flamma!
Nu är gubben ung på nytt;
forna junkern är den samma,
bor i hjärtat oförbytt,
tänder i hans blickar blossen,
lyser oss till seger skön;
nu kan fan ej skrämma gossen,
sen han bedt sin moders bön.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
