Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Fänrikens hälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock än med lifvets färg ifrån hans drag
ej prägeln af hans lugna själ försvunnit,
uti hans bleka anlet kunde jag
än se det trygga mod, jag förr där funnit;
jag måste tänka när jag såg däri:
än kommer dag, än är ej allt förbi.
Och se! Än var ej allt förbi. Ännu
han sparad blef för fosterlandets fana.
Jag såg ej honom sen. Kanhända du
i lifvet möter honom på din bana:
då hälsa honom än från fordomdags,
från Stål, från bragderna, från Revolax.”
Så talte gamle Stål engång om dig,
du kämpe från vår äras gyllne tider.
Hans hälsning har studenten gömt hos sig,
tills grånad ren han bär den fram omsider,
nu, när ett sekel hunnit halft förgå
sen för din fosterjord du stridde då.
Tag denna hälsning kärt, det bor i den
en hälsning ock ifrån det land dig födde,
det räknar lederna utaf de män,
som för dess tro, dess hopp, dess minne blödde.
De glesnat mycket, desto mera har
det kärlek för de få, det äger kvar.
Det tackar dem för detta trogna mod,
som än vid polens is ej slöt att brinna,
det tackar dem för allt det ädla blod,
de för dess framtids räddning låtit rinna,
att genom dem dess lösen kan förbli:
än kommer dag, än är ej allt förbi.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
