Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Von Törne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som han i freden var, var han i striden,
jag var furir vid gubbens trupp den tiden,
och kunde nämna många andra drag,
men vill blott tala nu om Lappos dag.
Vi voro sända då att rensa skogen,
vi ville fram, hvar man var redobogen,
men gamle herrn fick lust att göra halt,
”emedan finnen sköt så skarpt och kallt.”
”Halt,” skrek han, ”gossar, tagen stöd af träden
och mejen skocken, som man mejar säden;
skarpt korn, kall siktning! Här får korpen stek,
det här blir en fördärfvadt rolig lek.’’
Han kände hvarje man i bataljonen
till namnet icke blott, men till personen,
gaf akt, så långt han såg, på en och hvar,
och hade ord för alla som en far:
”Rätt så, Karl Hurtig, det var träff det skottet,
nu puffar aldrig mera den som fått’et.
Bra, korpral Flink, du skjuter som i fjol!
Aj se, för tusan, där föll Pehr Pistol!
Nå det var synd med stackars gossen käcka,
hans gamla far skall få mitt torp för Pecka.”
Så var hans språk, så förde han befäl,
en finsk major till botten af sin själ.
Det kom ett bud från Adlercreutz: ”forcera!
Framåt med bataljonen, skynda mera!”
Von Törne hörde ganska lugnt därpå,
behöll sin plats och svarte blott: ”jaså!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
