Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Munter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock hans kula den var gjuten,
här var gränsen, här fanns döden,
sen han käck och oförtruten
följt armén i alla öden.
Än i går dock blef han funnen,
hurtig med tobak i munnen,
som pikett hos generalen,
där ett krigsråd hölls i salen.
Nyss på orderna vi läste,
hur, liksom att föra ordet,
en granat kom in och fräste
mellan herrarne kring bordet.
Munter, van att röra bränder,
spottade i styfva händer
och fick gynnarn öfver nacken,
flink att skynda ut på backen.
Dörren hann han, klippte sedan
genom farstun ut i rycken,
stod så när på trappan redan,
när granaten sprang i stycken.
Det var Munters bragd den dagen.
Nu så låg den tappre slagen,
dock, till modet än behållen,
sad’ han endast: ”fan tog bollen.”
Än i dag när morgon grydde
höll han kvar af lif en gnista;
ingen klagan, hållning prydde
veteranen i det sista.
”Stackars gubbe, ena armen
den är borta, hela barmen
full med skärfvor af granaten!”
Munter sad’: ”han sprack, den saten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
