Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han steg från sin farstutrappa
genraln i si tt bästa skick,
med sporrar och ryttarkappa,
då föll på skymmeln hans blick.
Han stod som af åskan slagen,
han trodde sitt öga ej:
”säg, skurk, är min syn bedragen,
är detta ditt verk? Säg nej!
Men dukar du opp en fabel
och ljuger mig full här nu,
så går jag och tar min sabel
och klyfver ditt hufvud itu.”
Det var Matts Kusk, soldaten,
han blef ej så lätt försagd;
väl hade han gjort mandaten,
men svarade själf för sin bragd.
”Hur? Ljuga här?” stolt han sade,
”en skam är att misstros så.
Väl svårare skuld jag hade,
och ljög ej, herre, ändå.
Här kom en kosack på vägen,
han skröt med sin flinka rapp.
Hvad? Skulle jag bli förlägen?
Jag red med honom i kapp.”
Von Essen, sjuttiårig,
med flammande eld i barm,
smärt, högrest, silfverhårig,
han hoppade högt af harm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
