Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Von Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han strök sig om ögonbrynen,
det tycktes hans blick var skum,
han svängde sig, barsk i synen,
och gick tillbaks i sitt rum.
Det var den samme bjässen,
jag minnes sen fordomdags,
det var den samme von Essen,
som stridde vid Revolax.
Färm var han, aldrig dåsig,
nu bar det ändå till fjälls,
för kölden han dragit på sig
storstöflor och vargskinnspäls.
När så han gick mot faran,
som vanligt i främsta led,
och sjönk i den brustna skaran,
hvar gång han sin fot stack ned,
Då svettades gubbens panna,
då kände han tung sin plikt,
då måste han stundom stanna
inunder sin gräsliga vikt.
Men ”framåt!” skrek han åt hären
med samma eld ändå,
”och bären mig, gossar, bären,
ifall jag ej orkar gå!”
Tre ting i lust och smärta
dem ägde han käck och god:
stolt själ och lättrördt hjärta
och brinnande hetsigt blod.
Sfr ifr Sfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
