Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Trosskusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen ändring dock i skick och lugn och fart,
Spelt han var ohjälplig, det var uppenbart;
ingen piske bet på gubbens tjänstekläder,
och i tjänsten bar ock grålle barkadt läder.
Så omsider nåddes Siikajokis strand,
blott en frusen flik fanns kvar af fädrens land,
äfven denna skulle snart till byte lämnas;
dock, en stark kan brytas, och en svag kan hämnas.
Före kväll var vunnet härens första slag,
flyktens dag förvandlad till en segerdag,
återsvalla skulle engång jagad bölja,
strömmen ändras, den förföljde nu förfölja.
Snart också från man till man en maning lopp:
”nästa morgon allt i skick att bryta opp!
Här och tross skall innan natt i ordning lagas,
och med fröjd mot söder sen, så snart det dagas.”
Allt var ordnadt, det blef natt, man sof i fred;
endast unge fänrik Blume sof ej med.
Eld och ifver brände i hans tappra sinne,
stugan blef för kvaf, han fick ej ro därinne.
Ut på trappan kom han. Mörkt och tyst var allt,
fästets stilla stjärnor lyste klart och kallt,
blott i öster, mellan skogens toppar dragen,
sågs en blekröd strimma gry, en rand af dagen.
Ingen mänska skönjdes, lass och vagnar blott,
utan förspann, vända norrut, som de stått:
allt var som det varit, intet annorlunda,
samma färd som hittills tycktes åter stunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
