Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Vilhelm von Schwerin - N:o Femton Stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade sitt sextonde år ej nått,
på bår ren lagd,
långt var det lif dock han lefva fått,
om lif är bragd.
Ack, mången grånat i ärans glans,
som fäst med glädje sin strålande krans
på den femtonåriges hjässa,
om i byte han vunnit hans.
Han hade sitt sextonde år ej nått,
ja, ung han dog;
dock sörjde en blödande här hans lott,
själf pröfvad nog;
dock stod kring hans läger i tyst förbund
af krigets ädlaste kämpar en rund,
och hvad för de tappre han varit
det syntes i denna stund:
Ej veklig klagan, blott saknad tung,
blott sorg var spord,
till hjältens ära, som dog så ung,
ej föllo ord;
men Vegesack prisade lifvets vår,
och Adlercreutz smekte den bleknades bår,
och ur Drufva såg man pressas
rart vin — en stor, klar tår.
* * *
N : o FEMTON STOLT.
Den sköna dagen på Lappos fält
var ändad, och segerglad
red Döbeln fram, där hans här sig ställt,
längs hela dess stolta rad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
