Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att värna rätt, förmedla bördors last,
han som en helig plikt sig föresatt,
och därför var hans dag ock utan rast,
och utan sömn hans natt.
Så satt engång han på sitt ämbetsrum,
blott han med två hans sekreterare,
han syntes bruten nu, hans läpp var stum,
och tyste voro de.
Han önskat hvila, hvila en sekund;
det var för mycket. Salens dörr slogs opp,
han såg en krigare i samma stund,
följd af en väpnad tropp.
Den ryska härens öfvergeneral
var krigarn, ingen ringare person;
han kom, steg fram och höll helt kort ett tal
med hot i min och ton:
”Herr höfding, Finlands kamp har nått sitt slut,
oss tillhör landet nu med vapnens rätt;
dock kämpa landets söner, som förut,
i Sveriges här för det.
Välan, här är er penna, sätt er, skrif
ett kraftigt bud, en maning nu till dem:
att den skall tryggad bli till gods och lif,
som återvänder hem;
Men att, om någon brottsligt håller vid
att strida mot sin herre och monark,
hans släkt skall jagas, utan nåd och frid,
ifrån hans gård och mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
