Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har ni förstått min mening, ord för ord,
så skrif!” Han slöt med trotsigt välbehag.
Då stod Wibelius vid si tt domarbord,
och där låg Sveriges lag.
Han sänkte tungt sin hand uppå dess pärm,
hans blick, på boken fästad, lyste klar:
”herr general, här ser ni ett beskärm
för dem, ni hotat har.
Här är vår vapenlösa trygghet än,
vår lag, vår stora skatt i lust, i nöd;
er härskare har lofvat vörda den,
den vädjar till hans stöd.
I den, sen sekler ren, det stadgadt stått:
att, bryter en, all skuld är endast hans,
att mannen böter ej för hustruns brott,
ej hustrun för sin mans.
Om det är brott att kämpa för sitt land,
hvartill hvart ädelt hjärta svarar nej,
så utkräf straff af män med svärd i hand,
af barn och kvinnor ej.
Ni segrat, makten tillhör er i dag,
jag är beredd, gör med mig hvad ni vill!
Men lag skall öfverlefva mig, som jag
långt efter den blef till.”
Han talte så. En bäfvan genomlopp
de båda unga männerna i saln,
och nu han slog sitt klara öga opp
och såg på generaln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
