Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Landshöfdingen - Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bistra uttryck, krigarns anlet haft,
var borta, varmt han mötte gubbens blick,
han tog hans hand och tryckte den med kraft
och böjde sig och gick.
Och nu, med händren slutna som till bön,
sjönk höfdingen i domarsätet ned;
han kämpat ut, han njöt sin segerlön,
en öfverjordisk fred.
Och dessa vittnen två, som dröjde kvar,
de nämnde ofta sen, med eldad håg,
om en förklaring, stilla, underbar,
som i hans anlet låg.
Att detta sken var himmelskt skönt, därom
fanns blott en enda tanke hos de två;
men hvarifrån det vackra ljuset kom
blef olikt tydt ändå.
Den ena höll det för ett yttre lån
af dagens sol, som lyste mild och klar;
den andra sade: ”det kom inifrån,
hans samvetes det var.”
* *- *
ADLERCREUTZ.
Hvem är den höge mannen där på älfvens strand,
som skådar öfver fjärdarna och fälten?
Hans skick, hans dräkt, hans läppars trots, hans blickars
brand
och svärdet stålblankt i hans manligt knutna hand,
allt ger en bild af krigaren och hjälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
