Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. II - Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orörlig dock står Adlercreutz än kvar,
ännu ett värf han har att öfvervaka:
på älfvens is en bataljon han har;
den får han ej i gång, den står vid sitt standar
och viker ej ett enda steg tillbaka.
Den man, som för den, tröttnat att med flykt och skam
ett slagfält ständigt byta mot ett annat,
hans återtåg är gjordt, och tyst och allvarsam
står för sin front han nu, besluten att gå fram,
om ej, så bli på platsen där han stannat.
Ej vill han stelna bort i polens snö,
nej, hellre stupa, värmd af stridens flamma,
ej vräkas som ett flarn på vredgad sjö,
nej, kämpa som en man och sedan manligt dö;
och truppen, som han för, den vill det samma.
Det är von Hertzens trupp. Genralen känner den
och vill ej öfverge sitt folk i nöden:
hans egen hembygds hyddor fostrat dessa män,
han kallar, bjuder, ber; men nej, de dröja än,
de trotsa honom som de trotsa döden.
Hvad under! Brusar han ej upp af harm
vid detta trots? O nej, han står betagen,
klar blir hans panna, blicken ljus och varm.
Man ser, en eld är lös i djupet af hans barm,
och återskenet syns i anletsdragen.
Ett ögonblick, och, se, hans eld har bredt sig ut,
så långt ditt öga hinner skönjes branden.
Hans ilbud flyga, nya sändas hvar minut,
och skaror svänga om, som skyndat bort förut,
och Hertzens bataljon har stormat stranden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
