Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Anna - En natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stolta mod, som värmer så min själ!
O, blif endast du min arfvedel,
och jag säger långsamt
åt min kärleks gyllne dröm — farväl. —
Nej, kom åter till mitt bröst igen,
du mitt vilda hjärtas milda vän!
Anar jag det högsta,
o, så står du alltid högre än.
Flammar ej ditt bruna ögonpar
för hvad lifvet bäst och ädlast har?
Ser jag ej din panna,
lik en molnfri himmel, mild och klar?
Du är själen af mitt unga lif;
andans kraft och höghet åt det gif!
Du är mig en stjärna;
natt och töcken från min själ fördrif!
Ja, min barndoms vän, min ungdoms brud,
låt mig höra dina läppars ljud;
ack, det klingar ljufligt
som ett halfförgätet bud från Gud.
* * *
EN NATT.
Det tysta tåget vändt tillbaka ren,
och tornets klockor tystnat längesen;
i grafvens mull de hade gömt den döde.
Och när i grafvens mull de gömt den döde,
kom natten lugn och bredde där till slut
sin mörka mantel ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
