Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Vid H. G. Porthans minnesfest - Mitt finska fosterland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt Finska Fosterland
och nu med öppna ögon skådar lifvets ljus,
gladt för sin krona kämpande i evangelii tro?
Och, ack, hans trogna hjärta äger det ej kvar
ännu sin känslas eld för diktens ädla konst,
som blommor dock strör på hans snöbetäckta stig
och sina gyllne morgonskyar för hans blick
utbreder mildt, med änglahufvun på hvar sky?
Ej arme äre vi, förloradt är ej allt,
o bröder, om vi ej förlore än till slut
oss själfva och den inre världen ur vår barm!
Men än bland Finlands folk, bland Finlands drifvor än
den blommar i sin prakt; och frågar främlingen,
hvar dock den finnas må, — då peka vi med fröjd
på dig, du finska diktens konung, Runeberg.
Skål för dig och din lyra, broder Runeberg!
* *
MITT FINSKA FOSTERLAND.
Med sorg i själen och med bitter blick
den unge skalden öfver bergen gick;
där låg det sköna Finland för hans öga.
Men harm och kärlek i hans hjärta brann,
och under tysta suckar sökte han
sitt finska fosterland.
I stadens larm han gått och sett sig om,
men, ack, en främling var han, hvart han kom,
och ytans stora sken hans bröst beklämde.
I vimlet af de brusande begär
han fann allt annat — men han fann ej där
sitt finska fosterland.
3. — Nationallitteratur. 25: 2.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
