Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Ur Dikter - Kreaturens suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När brytes en gång af nådens hand
det ödsliga fängelset opp
och frihetens dag går upp igen
i ljus för vårt bäfvande hopp?
När löses från oss förbannelsens band
af Herrans hand?
Ej människan hör vår suck, ej hon
vår gråtande smärta förstår,
där säker och smidd i synd uppå
den smittade jorden hon går.
Ej fattar hon mer det rop af kval,
som höjes kring henne all tid,
ej ser hon den tår af sorg, som ber
till henne om frälsning och frid.
Hon älskade synden, hon leende än
blott älskar den.
Och människans synd oss döden gaf
och bredde sitt bittra förgift
i skapelsens bröst, men jorden blef
förgängelsens nattliga grif t.
Till glädje och lif af Gud ändå
allt skapades härligt och godt,
med glädje ock vi i oskuld förr
lofsjöngo hans salighet blott.
Men människan då, osmittad och klar,
Guds afbild var!
Hvem ger oss igen vår första frid,
den klingande morgonens frid,
då värma oss gaf Guds bröst, och ljuft
vi hvilade alla därvid;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
