Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Islossningen i Uleå älf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nejden andas. Böljorna sjunka.
Skummig går öfver brusten damm,
fri och segrande, stolta floden
majestätisk sin bana fram.
Och nu, min ädla, höga Suomi-moder,
säg, är du nöjd med dina unga floder?
Mitt hjärteblod, har det betalt ditt lån?
Är jag nu värd att kalla mig din son?
Förstår du nu, att ingen vinterdrifva
skall evigt lag för dina böljor skrifva?
Som du, med täckelset af is uppå,
var jag i djupet fri och varm ändå.
Dock, om mitt mod af farans njutning frossat,
och om min arm har alla bojor krossat,
för vårens anlet klär jag lagern af
och säger: det var du, som segern gaf!
Det var din sol, som isens murar bräckte;
det var ditt regn, som mina strömmar väckte;
det var din kärlek, som har allt förmått,
och jag — jag endast har min tid förstått.
Allt, som på jorden suckar högst och renast,
o, visste det, som jag, sin tid allenast,
det skulle dricka kraft ur ljusets märg,
det skulle bryta mur och spränga berg.
Hvems träl är jag, att i min ungdomsstyrka
jag skulle blindt en evig vinter dyrka?
Högboren son af Finlands blåa sjö,
fri föddes jag, och fri så vill jag dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
