Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Vid älfmynningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID ÄLFMYNNINGEN,
Kom, vackra silfverbölja,
kom bort till vida hafvet,
att där ditt flöde dölja,
förgätet och begrafvet,
och glömma bort dig själf —
kom, sköna, klara älf!
Din himmelsblåa moder,
den ljusa höjdens källa,
hvars svala pärlefloder
ur bergens klyftor välla,
och i hvars spegel ner
den klara stjärnan ser;
hon sände ut ditt flöde,
att själf en väg sig bana,
att skapa själf sitt öde
och själf ett mål sig dana;
hon gaf dig lifvets lott:
att strida, strida blott.
I klippans hårda vagga
du växte upp så härligt,
du slog din hvita fragga
mot fjällens damm förfärligt,
och för din makt med hast
den starka klyftan brast.
Hvar vår, när öfver jorden
den sorgsna drifvan gråtit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
