Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Ur Sylvias visor - 1. Sylvia presenterar sig själf och bjuder sorgerna rymma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur SYLVIAS VISOR.*
1. Sylvia presenterar sig själf och bjuder sorgerna rymma.
Hvem är du, fria och klara ton,
som går i skog och dalar,
som ljuder långt ur den öde mon
och högt ur skyarna talar,
som hviskar sakta i vindens sus
och dånar mäktigt i vågens brus
och som mitt hjärta hugsvalar?
Jag är en fågel i luftens sal,
som lyfter högt mina vingar;
jag är en vind öfver berg och dal,
som lätt i topparna svingar;
jag är en våg i den klara vik;
jag är en ängel från himmelrik,
som alla sorger betvingar.
Jag är den smältande silfversång
från vårens dallrande strängar;
jag är den klaraste källas språng
ur skogens mjukaste sängar;
jag är den svala, den friska röst,
som väller upp ur naturens bröst
likt doft ur blommande ängar.
Jag smyger stilla till sorgens stig
och smärtans ensliga tårar
och hviskar sakta: kom ut till mig
och tro på kommande vårar!
* Behöfver det nämnas, att de flesta ocli gladaste sångfåglarna i våra
skogar tillhöra släktet Sylvia?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
