Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Ur Sylvias visor - 7. Fiskaren sjunger i sin båt om kvällen på hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Fiskaren sjunger i sin båt om kvällen på hafvet
Somna, du min våg, i västanfjärdar,
somna sakta mot holmens strand!
Slockna, du min sol, i molnets världar,
slockna stilla vid himlens rand!
Bryt, du starka storm, din vilda vinge af!
Flyg i dufvohamn allt kring det vida haf!
Gunga roligt i vågens famn;
långt, långt i fjärran är mitt hjärtas hamn.
Kom, du tysta, kom, du underbara,
höga natt öfver spegelfjärd!
Hafvet somnar. Tusen, tusen klara
stjärnor blinka ur djupets värld.
Hvar är hon, som brinner, hög, ovanskelig
ensam bland de tusen, ensam där för mig?
Hvar är du, o min stjärna, nu?
Långt, långt i fjärran ensam brinner du.
Ja, jag ser dig, klara stjärnestrimma,
det var dig, som jag sökte gladt.
Det var du, som i lifvets storm och dimma
saligt log i mitt hjärtas natt.
Göm ditt hulda öga ej i molnet mer;
o, jag ser på dig som man på våren ser,
när en vinter i hjärtat rår;
långt, långt i fjärran är mitt hjärtas vår
Hafvet sofver. Evigheten strålar
stum, högtidlig på jordens sorg,
och det tysta, mörka djupet målar
nya riken i nattens borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
