Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Ur Sylvias visor - 7. Fiskaren sjunger i sin båt om kvällen på hafvet - 12. Fridsböner i aftonens lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunga mellan tvenne världar, du min båt!
O, hvar skall du hamna på din långa stråt?
Hvar, o hvar är ditt lugna bo?
Långt, långt i fjärran är mitt hjärtas ro.
12. Fridsböner i aftonens iugn.
0 du den spegelklara kvällens frid,
som hvilar öfver himmelsblåa fjärdar,
där stjärnan skådar, älskelig och blid,
1 djupet ned från obekanta världar,
o sänd en stråle till den mörka dal,
där stormen rasar och där oron kvider,
att stilla somna de förgråtna kval,
att glömda sjunka sorger utan tal
och ro må hvarje hjärta få, som lider.
O du naturens tysta aftonbön,
du stilla andakt öfver skog och stränder,
där vågen sjunger psalmer öfver sjön
och hvarje blomma ber med knäppta händer;
o dö ej som en suck i stormens brus,
o slockna ej med solens sista strimma,
o dröj ännu i skogens sakta sus,
o kom till oss ännu i stjärnors ljus,
att evigt i vår svunna glädje glimma.
Du heliga, du milda kärlek! Du,
som allt försonar och som allt bevarar.
som tror i hösten på en vår ännu
och själfva natten med ditt ljus förklarar;
o se, vår himmel mörknar långt ifrån,
och stormen ryter vildt, och svärdet mördar;
en vink af dig, och tyst är stormens dån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
