Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Ur Sylvias visor - 12. Fridsböner i aftonens lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hatets furie med straffadt hån
i vanmakt för din fot din allmakt vördar.
Du mäktiga, du höga, kom till oss
i aftonlugnet på naturens panna!
Släck i din glans den vilda stridens bloss;
du som välsignar, lär oss ej förbanna!
O, låt oss ej med bittra hjärtan stå
i kvällens skönhet, som hvar kulle kröner;
o, låt ej hat från våra läppar gå,
när rundt omkring till himmelen den blå
uppstiga hela jordens aftonböner!
Frid i naturen! Frid i hjärtat! Frid
med alla dem, som i det korta lifvet
arbeta, lida här en liten tid
på branta vägar och med målet gifvet!
Om vän, om ovän, — fråga icke här,
0 mänska, hvem han är, den man du möter,
men fråga blott, om han ett hjärta bär
för allt det ädlaste som lifvet lär,
och allt det eviga som tid ej nöter.
Frid öfver jorden! Solen sjunker klar,
och mörkrets förlåt mild och sakta skrider
liksom en mur emellan det som var
och det som kommer i de nya tider.
De bleka blommorna i jordens dal
1 skuggor gömma sig för mänskans öga,
på det att, oafvändt i fröjd och kval,
det må se opp till ljusa stjärnors sal
och klarna själf i glansen af det höga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
