Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Ljungblommor - Saima kanal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hör, glada klockorna i kyrkan ringa:
det är en lofsång de den Högste bringa;
kring vida Finland deras toner gå.
Du slitna yxe, hvila dig mot trädet!
Du trötta murslef, lägg ditt arbet’ ner!
Du slägga, hamra icke mer på städet!
Du spade, sarga icke jorden mer!
Du trötta hand, släpp järnet, dela fröjden,
knäpp dig i bön och lyfta dig mot höjden!
Tag hatten af! Ditt land, ditt land dig ser.
Men du, du hvita, längtansfulla segel,
som från de stängda fjärdar skådat djärft
emot det stora hafvets blanka spegel,
ej nöjdt med trånga hamnen som du ärft;
sväll högt i vinden! Ila fritt mot stranden!
Han stängs ej mer; de hafva lossnat, banden,
och nya haf har nu ditt land förvärft.
Nu har han grytt, den dag som sekler anat
och som i sekler ej förgätas skall.
Nu vidgar sig den blick, som länge spanat
från gömda insjön öfver skogens tall.
Nu står den vida världen fri, förklarad,
i förr ej skådad storhet uppenbarad,
för ödemarkens barn vid forsens fall.
Det folk, som bott i fattigdomens boning
och sökt sin näring utur svedens glöd
och hvarje höst bedt frosten om försköning
och mången vår bedt skogens bark om bröd;
nu har det väg; nu rinner mjölk ur bergen,
och stenarna bli bröd, och furumärgen
i korn förbyts att lisa folkets nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
