Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ock haft äran biöda för kung och land samt lämnat sitt
vänstra öga i sticket för en kosackpik. För dessa meriter hade
han slutligen avancerat till sergeant, när han ledsnade vid
krigstjänsten och fick i sitt hufvud att blifva präst. Det satt
hårdt nog att vid fyra och tjugu års ålder gripa i latinska
grammatikan, men präst skulle han blifva, och präst blef han.
Efter den första dufningen för en afsigkommen magister, intog
denne långe scholaris med stora mustascher sin plats på
nedersta bänken i Uleåborgs skola, vandrade i sinom tid till
fots med sin matsäck på ryggen till Åbo akademi, slog sig
manhaftigt igenom alla lärda försåt och bakhåll samt ikläddes
vid fyllda trettiofem år kappa och krage. Med dessa
vördnadsbjudande insignier kunde han icke undgå att taga sig ett latinskt
namn; men all skyldig respekt kunde icke förhindra menige
man att fortfarande kalla den långe prästen Kersantti
(sergeanten), som man förr varit van, och Kersantti fick han heta
så länge han lefde.
Kersantti ordinerades till adjunkt i sin afiägsna hembygd,
lyckades med sitt ena öga och sitt ärliga, fromma hjärta eröfra
den äldsta af kyrkoherdens åtta döttrar och gifte sig till jämnt
så mycken förmögenhet, att han icke behöfde svälta med sina
tjugu tunnor i lön. Lyckan stod honom fortfarande bi, så att
han ändtligen vid femtio år tillträdde egen lägenhet med ett
anspråkslöst kapellansboställe vid älfven, och då
pastoralexamen låg vida utöfver hans synkrets, var han klok nog att
icke eftersträfva högre ära eller befordran i denna världen.
Så sakteligen blef Kersantti gammal och grå i sitt rättskaffens
herdekall. Hans hustru gick ur tiden och efterlämnade åt
honom en son och två döttrar. Sonen skulle blifva präst som
sin far, men hade ärft dennes envisa hufvud, fann mera behag
för sjömansyrket och rymde i en engelsk hamn, utan att vidare
låta höra af sig. Äldre dottern, Ulrika, gifte sig med en
häradsskrifvare, flyttade till en annan trakt af landet och
kvar-iämnade den tio år yngre systern, Drifva, att ensam vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
