Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att räkna på fingrarna. Vidare hade hon läst historie; hon
kände ju Napoleon Bonaparte, som om hon själf hade tjänat
i hans armé. Hon visste till och med att det fanns ett land
vid namn Frankrike och att dess hufvudstad hette Paris.
”Men hvad heter ditt eget lands hufvudstad?” frågade
fadern.
”Uleåborg,” svarade Drifva färmt.
Fadern skakade tviflande på hufvudet, han kände
geografin bättre, han hade ju varit i Åbo. Det hjälpte icke att
Drifva utan öfverflödig modesti uppräknade sina öfriga
kunskaper: hon kunde spinna, sy, väfva, baka, brygga, tvätta,
stryka, stöpa ljus, mjölka kor, kärna smör, koka välling och
gröt, steka fisk och pannkakor, rida, köra, åka skridsko och
kälke, löpa skidor, klättra, gunga, skjuta, simma, dansa,
hvissla — för att icke tala om sådana extra meriter som att
dressera Pekka till att hoppa öfver en käpp eller svanorna
Kaj och Kissa till att snappa ett brödstycke i luften. Andra små
konststycken, såsom att slå boll och trissa, hoppa med stång,
utlägga harsnaror, meta harr, borra björklake, röka pipa (på
odygd), trolla god smörlycka, tyda drömmar, spå i kort, binda
storm med flere oskyldiga på orten vanliga trollkonster, ansåg
hon ej ens löna mödan att uppräkna.
Med undantag af sistnämnda konster, som en hederlig
präst ej kunde godkänna, fann Kersantti sin dotter lärd nog;
men han hade i staden fått en dunkel aning om att en ung
flicka möjligen kunde behöfva något därtill. Han hade sett
mamseller och fröknar skifva sig i en kadrilj, han hade hört
dem spela fortepiano, ja till och med tala Napoleon Bonapartes
språk. Man hade frågat efter hans dotter och förundrat sig
att han aldrig fört henne till staden. Kersantti hade, som alla
med hans mått af världskännedom, en ofantlig respekt för
lärdom — och lärdom var allt som öfvergick prästgårdens
horisont — hvarför slutet på denna examen blef, att Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
