Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var bjuden, hon kunde icke undgå att göra sin första debut
vid detta lysande tillfälle.
Dagen var kommen. Med mödor och nattvak hade en
af stadens förnämsta sömmerskor lyckats förvandla den unga
ekorren till hvad man på en bal anser för människoskapnad.
Drifvas smärta lif var ännu icke nog smärt; det skulle
in-pressas i en korsett med planschetter af järn. Hennes rika
mörka hår uppiades i nacken efter nyaste modet och brändes
vid pannan till två långa korkskrufvar, som nedföllo öfver
hvardera af de blomstrande kinderna. Den urringade, med
skärp och garnityrer försedda ljusröda florsklänningen var
beräknad för bara armar, och ehuru dessa befunnos otadliga,
skulle de upp till armbågen inknäppas i långa franska
handskar. Vid vänstra örat fästes en konstgjord ros och vid
barmen en annan, medan de alldeles icke kinesiska och
dittills vid stora kängor vana fotterna inklämdes i trånga hvita
sidenskor.
Drifva underkastade sig tålmodigt denna tortyr,
betraktade sig förvånad i spegeln, hoppade jämfota upp på en stol
för att bättre se fållarna, och utbrast i ett klingande skratt.
”Nå, hvad tycker du om dig?” frågade moster Lucia,
som själf tyckte sig aldrig ha sett en mera förtjusande varelse.
”Som etiketten på en pomadburk,” svarade flickan.
”Du blir nog bra,” sade moster, ”när du en gång lärt
att skicka dig bättre.”
Och nu följde en lång rad af primitiva förmaningar, huru
Drifva borde bete sig vid sin farliga första debut: icke gå
inåt med fotterna; icke fäkta med armarna; icke prata eller
skratta högt, som hon brukade; icke snyta sig i den
broderade näsduken; icke handlöst nedkasta sig på en stol eller
en soffa; icke se herrarne djärft i ansiktet; icke begapa
damerna; icke förundra sig öfver allt hvad hon såg; niga
ordentligt, när hon hälsade, tiga när ingen frågade henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
