- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
138

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

god och betrakta mig, jag är ett af hans konstverk. Denne
herre var ett oöfverträffligt mönster i sin konst, ty utom
hans oförlikneliga dubbla battemanger, gick han så utåt med
fotterna, att de bildade en rät linje från ena tåspetsen till
den andra. Hans elever skulle uppfostras som för baletten;
detta grofva råmaterial skulle utgå, förädladt af mästarens
hand, som marionetter, dinglande på en tråd. Bland dessa
marionetter var äfven jag vid mina hoppfulla tolf år en, och
där hade jag första gången äran göra den sex år äldre
fröken Drifvas bekantskap.

Vi voro ett brokigt sällskap barn och ungdom, korta
och långa klänningar, skoltröjor, rockar och frackar; men
dansskor och dithörande strumpor skulle vi alla bära. Drifva
introducerades och slöt, som naturligt var, ett förbund med
de små eleverna, hvilka ännu kunde leka, skratta och
spela ett godt puts. Med en af desse, en lång, fromsint
skolgosse om fjorton år, som jag vill kalla Froste, slöt hon
en nära vänskap, kanske därför att han med den mest
oskrymtade beundran blickade upp till henne såsom till ett
väsen af högre och fullkomligare natur än hans egen. Dessa
två voro oskiljaktiga och kallades af oss andra
”vinterkampanjen”.

Drifva lärde sig först den nyttiga konsten att gå, stå,
sitta, hälsa och niga så som det anstår en väl uppfostrad
person. Därefter följde dansstegen, hvilka den tiden voro
betydligt konstfärdigare och mera invecklade än i våra dagar.
Det var en akademisk kurs; vi kunna lämna den i sitt värde.
Efter stegen följde sammandansningen och slutligen konstens
blommor, soli, pas de deux och pas de trois, som skulle
göra effekt på slutbalen. Under allt detta inhämtades
ytterligare den blygsamma attityd, med hvilken man borde invänta
en kavaljer; huru man borde svara honom ja eller svara
honom nej; när man borde tiga eller hafva rättighet att tala;
huru man borde snörpa eller icke snörpa sin mun till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free