Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passande smålöje och ändtligen — en hård nödvändighet —
huru man stundom, i brist på kavaljerer, kunde dansa med
stolar.
Drifva underkastade sig till en början detta behagens
maskineri med en berömvärd undergifvenhet. Hon kråmade
och skifvade sig efter bästa förmåga, gick som på skrufvar,
satt som på nålar, vågade knappt äta vid middagsbordet
för att ej blifva tung på foten till klockan fem, och öfvade
sig hemma att dansa ringdans med nystfoten. Ja, hon
underkastade sig tåligt förödmjukelsen att, i utbyte mot Froste,
dansa med kavaljerpysslingar, som räckte henne knappt
under armarna; hon fördrog hjältemodigt, att drumlige
bokhållare mot alla konstens regler trampade henne på tårna.
Men det halp icke; naturen tog ut sin rätt. Herr Remahl
fann fel och åter fel mot det cirklade behaget: än ett steg
för mycket, än ett för litet; än den minen för groft
uppriktig, än den attityden för borgerligt fri. Och Drifva
skifvade sig ånyo än konstigare, än apmässigare, men det
halp ändå icke. Hon var ohjälplig, hon var bestämdt icke
skapad för den moderna danskonsten.
När detta fortfarit vid pass två veckor och små koketter
med bättre anlag fått idel beröm, men hon, långa flickan,
idel anmärkningar, begynte Drifva ledsna vid konsten att
behaga. Nästa gång herr Remahl ville rätta ett snedsteg,
hoppade Drifva kråka i masurkan. Befanns hennes nigning
icke tillräckligt djup, satte hon sig på golfvet. Trampade
någon på hennes klänningsfåll, knep hon den brottslige
omildt i örat. Kom en pyssling och uppbjöd henne till vals,
upplyfte hon honom under armarna och valsade kring salen
som med en docka. Djärfdes någon af bokhållarne hviska
henne en dumhet i örat, svarade hon honom så högt, som
en välkonditionerad elev i en dansskola aldrig bör svara:
”Gå hem och ät torra sviskon!”
Sedan dansmästaren förgäfves anlitat alla finter i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
