- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
142

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Nej, nu blir du för tråkig,” sade den unga lärarinnan,
hvars änglatålamod också en gång tog slut.

”Det tror jag nog,” svarade Drifva. ”Lär mig hvissla
en bra vals, så kunna vi sedan få timmen till ända meo
någon treflig bok.”

Lärarinnan gjorde invändningar, men hon var ung, som
eleven, de uppgjorde sin lärometod. Först profvades några
då omtyckta valser — Beethovens ”Längtansvals”,
”Suckvalsen”, ”Lifvet förgår som en flod, på dess bölja”. Alla
voro för svåra. Drifva föreslog ”Kom, sköna flicka, valsa
med mig” — och se, den gick förträffligt! När lärarinnan
och lärjungen skrattande inöfvat detta bravurstycke, satte de
sig tillsamman att gråta vid ”Rosa eller Tiggareflickan”,
roman i tio delar från stadens lånebibliotek.

Mot all förmodan var moster Lucia icke rätt belåten
med ”Kom, sköna flicka”. Icke förstod hon sig på så
ny-modig musik, hon ville höra Rousseaus dröm eller
Wittgen-steins marsch.

Drifva gjorde sitt bästa, men det ville ej lyckas.

”Kanske sluta vi med musiken,” menade hon. ”Mina
fingrar äro så olydiga; det måtte vara för att jag väfvit dräll.”

”Sluta?” upprepade moster Lucia, som ej hunnit
glömma dansskolan. ”Kommer aldrig i fråga. Det skall
bli folk af dig; alla finare flickor spela fortepiano. Men
du har en för ung lärarinna; jag vill tala med mamsell
Hagtorn.”

Och Drifva begynte spela för mamsell Hagtorn. Det
var en fruktansvärd buse, regelrät som den linjal, med
hvilken hon brukade knäppa sina elever på fingrarna. Första
vitsordet innehöll: anlag inga, flit tvifvelaktig. Men Drifva
skulle lära sig spela fortepiano, och hon spelade fortepiano.
Samma skalor med kors och ben, samma fingersättning, samma
räkning: ett, tu, tre, fyr, samma tortyr med strukna och
ostrukna oktaver, ett streck i hufvudet, två på halsen. Cra-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free