- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
143

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mers klaverskola angreps med bäfvan, Rhodes andante
misshandlades, Diabellis ”Goldene Jugendzeit” frampressade
öfver Drifvas läppar den tysta sucken: ack, om jag vore
fyrtio år!

Hagtorn var obeveklig. Jagad till det yttersta, föll Drifva
till bönboken:

”Söta, goda mamsell, jag är så rysligt dum, jag kan
aldrig få bena på rätt; kanske skulle vi sluta?”

Nej, Hagtorn hade lofvat moster Lucia att göra folk af
vilddjuret, Hagtorn var obeveklig.

”Det vore väl märkvärdigt, om jag ej skulle spela dig
på flykten!” tänkte Drifva i sitt upproriska hjärta.

Och nu begynte hon klappa sönder sträng efter sträng
på det olyckliga gamla lektionsklaveret om fem oktaver, med
svarta tangenter där man nu för tiden har hvita och hvita
tangenter där man nu för tiden har svarta. Det halp icke.
Hagtorn knäppte sin elevs fingrar med linjalen och lät
insätta nya strängar.

”Så måtte du väl hafva öron!” tänkte Drifva åter med
tyst raseri.

Och nu begynte hon spela sju gånger falskare. Det var
en infernalisk musik. Klaveret jamade som en katt i
lifs-fara; Cramer lades på sträckbänken, Rhode mördades,
Dia-belli rådbråkades lefvande. Det halp ändtligen. En Job skulle
ha mistat tålamodet, och när Hagtorn i tre timmar stått ut
med denna musik, jagade hon Drifva på dörren, med vänlig
tillsägelse att aldrig mer röra vid ett piano i denna världen.

”Hvad skall jag göra med flickan?” utropade moster
Lucia förtviflad. ”På detta sätt blir det ju aldrig folk af
henne.”

”Moster skulle göra ingenting, kanske lyckas det bättre,”
svarade Drifva oskyldigt. Hon hade fått nog af lektionerna.

Något skulle likväl försökas, och huru kunde en ekorre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free