- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
150

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ugnen. Grefven och grefvinnan infunno sig . . . allt var
uträttadt. Allt? Nej, det var omöjligt, det var för afskyvärdt.
Drifva sprang upp och ropade med strömmande tårar:

”Fy, det är nedrigt, Fridolin var oskyldig, fråga
slottsfogden!”

Grefven och grefvinnan af Saverne stirrade förvånade
ut i salongens mörker, alla åskådarne vände sig om, moster
Lucia skulle åter ha funnit en passande anledning att dåna,
om sådant brukats i Uleåborg. Lyckligtvis anlände i det
kritiska ögonblicket Fridolin, som fördröjt sig vid en bön
och nu befanns oskadad. Drifva erfor, till sin öfverraskning
och glädje, att det var slottsfogden som kastats i ugnen, och
nu upphörde hennes tårar att rinna, hon applåderade med
hela publiken och ropade:

”Kutti, kutti parahiksi!”*

Skådespelarekonsten hade upplefvat en af sina triumfer.
Sluteffekten af ”Fridolin eller gången till järnverken”
upplöste sig i en allmän munterhet. Den muntraste af alla var
Drifva, hvilken, numera befriad från sin ängslan för Fridolin,
ej stod att hejda. Hon skrattade, pratade högt med sina
bekanta om en skidfärd till Laanila — och så började ”Olle
Nötboms förtviflan”.

Olle Nötbom var betjänt hos en utmärkt tråkig
”teater-skrifvare” med ett par ännu tråkigare älskande, men Olle
fick på sin lott att hålla åskådarne vid godt lynne. Denna
roll var, näst Hamlet och Jaromir i ”Stamfrun”, herr
Westerlunds glansroll. Husbonden misstänkte, icke utan
skäl, Olle för snålhet och hade velat rädda en butelj vin
med att påteckna ordet förgift. Olle tömde buteljen och
stafvade sedan hop dess påskrift. Däraf kom hans
”förtviflan”, hvilken så roade Drifva, att hon med säker hand
kastade ett äpple mot Olles hufvud. I stället att tacka,

* Ett utrop af skadefröjd: det var rätt åt dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free