- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
151

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

besvarade herr Westerlund denna artighet med en af Hamlets
mest tragiska blickar. Drifva ropade:

”Drick, Olle, drick! Det är icke så farligt, skölj ned
äpplet!”

Salongen utbrast i en så skallande applåd, att Hamlet
åter blef Olle och förenade sina applåder med publikens.
Med en sådan furore hade aldrig ”Olle Nötboms förtviflan”
gått öfver scenen.

Detta blef emellertid Drifvas sista publika uppträdande
i den muntra genren, och hennes följande öden datera sig
från ett äfventyr, som inträffade dagen därpå.

Vi befunno oss i slutet af mars; termometern angaf
tjugu graders köld, hvilket uleåborgare af gamla stammen
anse för årets rätta medeltemperatur. Det hade töat litet
dagen förut, skaren bar, man skulle väntat få se många
skidor i rörelse. Men skidor voro då lika litet som skridskor
ett fashionabelt nöje i Uleåborg. De voro skolpiltarnes
idrott, ingenting mer; och om fröken Drifva efterlämnat ett
annat minne än sina lektioner och sina publika uppvisningar,
bestod detta däri, att efter hennes tid och hennes föredöme
Uleåborgs unga damer med mera förkärlek begynt omfatta
denna nordiska sport, skidor och skridskor.

Det var söndagsmorgon. Fyra flickor hade, på Drifvas
anstiftan, öfverenskommit om att skida till Laanila på andra
sidan om älfven, och af synnerlig gunst hade jag, lilla
stackare, fått vara med om partiet. Froste hade fått äran
blifva vår trogne slaf; han var godsint och medgörlig, honom
kunde vi skicka i eld och vatten.

När jag anlände till mötesplatsen klockan fem, fann jag
Froste och Drifva före mig, men de två öfriga flickorna
sågos ej till. Samma dag var det ingen hemlighet mer, att
deras mödrar förbjudit dem deltaga i detta nöje, sedan Drifva
kvällen förut betett sig så själfsvåldigt vid ”Fridolin” och
”Olle Nötboms förtviflan”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free