Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Alldeles inte. Min man är för tillfället bortrest, hans
rum står till disposition, om icke möjligen något spår af hans
tobakspipa skrämmer våra gäster på flykten.”
”Men fru X. befann sig själf på en resa, som vi mot
vår vilja afbrutit?”
”Bagatell, jag åkte ut på ett par timmar för att bese
ett nytt drällmönster. Här bor en skicklig väfverska i
Peltola by.”
Vårt krusande hade icke varit uppriktigt, vi mottogo
inbjudningen med odeladt nöje. Inom mindre än en half
timme befunno vi oss i en trifsam bondgård vid älfstranden
och infördes i sommarbostaden, en sal eller rättare stuga,
med två kamrar och kök, allt högst enkelt, med otapetserade,
hvitbilade väggar och landtlig möblering, men allt så väl
skuradt, väl dammadt och intagande prydligt, som endast
den bästa bland husmödrar kan ordna ett hem. Jag betraktade
min värdinna med frågande blickar. Är det hon som ordnat
denna behagliga bostad, hon, som nyss med egen hand kört
vår vagn?
Ja, det var hon, jag kunde ej mera tvifla därpå, när
barnen framfördes till presentation. De voro icke mindre
än sex, fem pojkar, en flicka. Att hålla en sådan skara på
landet vid mänskligt skick säges vara ett svårlöst problem.
Visst röjdes spår af strändernas gyttja på pojkarnes pjäxor,
visst såg man märken efter en nyss fallen knapp eller ett
nyss rifvet hål; visst behöfdes en kam för somliga ostyriga
luggar, som tycktes så motspänstigt trotsa en uppvisning för
främmande. Men problemet var löst på ett sätt, för hvilket
ingen omsorgsfull mor behöft blygas. Om jag icke fann
sediga, påklädda dockor, fann jag i stället frimodiga, ystra,
vackra barn, som icke generade sig att klatscha ett duktigt
slag i den främmandes hand, och jag erfor snart, att de
visste sin skyldighet efter deras morfars metod.
”Front!” kommenderade modern. Alla sex, ända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
