Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvar sofva dina äldsta gossar?”
”Deras sofrum är salen, men när vi se gäster hos oss
på kvällen, är det för dem ett kärt nöje att sofva i hövinden.”
”Och du själf ?”
”Jag? I min ungdom sof jag mången sommarnatt i
båten eller på hårda berget. Nu består jag mig lyxen af
en bädd bredvid barnen.”
”Och du har med sex barn icke städsiat en
barnsköterska?”
”Nej, du; jag litar helst på mig själf. Skulle jag lämna
mina barn i tjänarnes omvårdnad?”
Jag tryckte min väns hand. Hade hon varit värre än
en pojke, som man en gång sade om henne, och hade vilden
ännu icke blifvit fullkomligt urtvättad, så var hon dock en
mor, som kunde försaka sig själf.
Klockan sex följande morgon stod vagnen förspänd med
sediga hästar. Vi hade tackat vår värdinna för den
angenämaste gästfrihet och sutto redan i ekipaget, när jag hörde
en af de äldre gossarne ropa:
”Drifva !**
”Hvem menar han?” frågade jag, förvånad att än en
gång höra detta namn, som jag trodde här vara en hemlighet
mellan ägarinnan och mig.
”Han ropar sin syster,” skrattade modern. ”Gossarne
gå att fånga ekorrar, och den lilla har fått förtroendet att
bära deras smörgåsar till skogen. Jag vet ej hvar de
uppsnappat namnet, förmodligen i Uleåborg. Karin bär det
med resignation. Jag har sagt henne, att nog smälter en
drifva, blott hon får se sin rätta vår.”
”Ja, ja. Farväl!”
”Nej, vänta ett ögonblick! Hur har karlen spänt för?
Tömmarna äro ju trasslade i remtyget; på detta sätt blifva
ni osams med första grindstolpe. Vara kusk och icke köra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
