- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
175

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Kompassen säljes icke,” sade Brita, borrande sina stora
bruna ögon tvärtigenom kronans nitiske tjänsteman.

”Stickor heller, hvad gör ni med en kompass? Hvad är
det för en raritet? Där står något ristadt i mässingen . . .
’Oföränderlig\ Hvad vill det säga?”

”Det vill säga, att när det lystes första gången för oss
i kyrkan, sa Erik till mig: Jag kommer ofta att resa från
dig, kanhända på långa år. Se då på kompassen, när jag
är borta. Förrän hans nål pekar mot söder, skall jag dig
aldrig svika.”

”Och det tror ni!” inföll nu nämndeman Aron med ett
illa doldt grin. ”Jag har hört sägas, att kompassen visar
ibland fördärfvadt miste. Icke är det värdt att lita på honom,
Brita; er man kan ha lurat er vackert på sina utrikes resor.”
Brita Skrifvars blef blossande röd.

”Ni ljuger!” utbrast hon häftigt. ”För att jag är en
fattig änka, vågar ni försmäda en ärlig karl. Det är nu
femton år sedan Erik drunknade på Liverpools redd. Lefde
han, skulle ni två aldrig stå här.”

”Jag har hört sägas,” mumlade Aron, ”att sjömän
bruka drunkna litet här och litet där. När det passar i
stycket, komma de åter till lifs.”

Brita svarade blott med en blick af förakt. Hon dukade
bordet tigande och gick sedan ut, medan kronans
vederbörande åto.

”Hvad är det för ett obeskedligt tal af nämndeman?”
sade länsmannen, medan han angrep den delikata frukosten,
som kunnat fresta en landshöfdings aptit. ”Var icke Erik
Skrifvars en ärlig sjöman?”

”Nå,” sade Aron, efter att ha gjort en ansenlig grop
i smörbyttan, ”ärligheten var nu som folket är mest. Litet
lättfotad var han med pengar och kvinnfolk, men icke fick
han plikta för det. Han blef borta en natt i Liverpool, och
efter hatten hittades andra dagen i sjön, sades det att han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free