- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
178

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han kastade sig vårdslöst på bänken, som hade han varit
hemma hos sig, och frågade huru Brita befann sig.

”Solen går upp och går ned som förut,” svarade hon.
”Huru är det med flickans ögon?”

”Illa. Doktorn vill att hon reser till Helsingfors.”

”Det kostar pengar.”

”1 nödfall kunna vi gå till fots.”

”Och du väntar hem Matts?”

”Jag vet icke. Det sägs, att Årgo förlist.”

”Hvarför skall du låta din ende gosse resa till sjöss,
där hans far miste lifvet?”

”Har jag råd till annat?”

”Du kan hafva råd till allt.”

”Men jag vill icke. Det vet ni förut.

”Stackars kvinna! Det gör mig ondt om dig.”

”Och likväl skickar ni edra handtlangare att utmäta
kudden under mitt hufvud, mina händers förvärf, min dotters
ögon och min sons lif! ”

”Jaså, de ha varit här? Det är allt som du själf velat.
Du vill icke hafva min egendom, alltså tager jag din.”

”Gör det! Tag hvad ni kan, jag har något kvar, som
ni icke kan taga: mitt samvete och min tro.”

”Är du så viss därpå?”

Han sade dessa ord med en tonvikt som lät ana något
därunder. Hon teg. Han tog hennes hand och ville kyssa
den, men hon drog handen hastigt tillbaka.

”Hör mig, Brita!” fortfor han lidelsefullt. ”Så långt
jag minnes tillbaka, har du varit min brud, och jag har sagt
dig, att du till sist skall blifva min hustru. Visa mig då något
bättre medel att böja din okufliga vilja! Femton års sorger
röra dig icke, barnens välfärd och eget välstånd kunna icke
beveka dig. Jag har ju varit god mot dig, jag har ju bjudit
dig allt, och du har försmått det. Nu måste jag rycka dig upp
med roten för att ändtligen få dig. Hvarför skulle du tvinga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free