Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Lögn! Lögn! Ormalåt!” voro de enda ord den som
ett villebråd hetsade kvinnan förmådde framstamma.
Efter en kort paus sprang hon upp, stötte kull
spinnrocken och ilade ut, men mötte i förstugan expeditionsfogden
Black.
”Goda nyheter! Goda nyheter, Skrifvars!” ropade
denne emot henne på trappan. ”Hvart så brådt? Vänd om,
så skall jag berätta en lustig historia!”
Hon betraktade honom förvirrad; det mörknade för
hennes ögon.
”Nej, gumma, nej, så springer man icke bort från sin
lycka!” skrattade länsmannen och spärrade dörren. ”Ser
hon icke ut, den där, som ville hon hoppa i brunnen! Tag
mig hellre i famn, Skrifvars, det har jag ärligt förtjänt för
hvad jag nu skall berätta er.”
Och med dessa ord släpade han henne med sig tillbaka
till stugan. Hon satte sig invid spiseln och fattade ett par
kardor, utan att veta hvad hon gjorde. Om en stund såg
man henne fara med handen öfver sina ögon, likasom för
att förjaga en elak dröm, och snart hade hon återvunnit hela
sin själfbehärskning.
”Ah, se öfverste Richardson!” fortfor länsmannen i den
upprymdaste sinnesstämning. ”Kärande och svarande, nå,
det kallar jag fullsuten rätt! Lag och författningar måste ha
sin gång, men hvem rår för att det regnar guld på
landsvägen? Ni är en lycklig ost, ni, Skrifvars; jag önskade ha
så kontanta och flinka vänner som ni. Hvar håken har ni
fått dem ifrån? Den konsten måste ni lära mig. I fjorton
års tid har jag mätt ut löst och fast, kronorester och
bränn-vinsplikter, men maken till likvid står ej i mitt tjänstediarium.
Puh, rödfålen är alldeles löddrig, jag har kört sönder
kärrhjulen på er eländiga krakväg!”
”Hvad är det befallningsman pratar?” frågade
Richardson snäft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
