Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ursäkta, jag pratar icke, jag gör min tjänst efter lag
och författningar,” genmälde länsmannen stött. ”Och efter
det angår dessa båda föreställda personer, den ena som
borgenär, den andra som gäldenär, så kort och godt, jag har
uppburit full likvid för käranden Richardsons fordran hos
svaranden Skrifvars — kapital, räntor, utsökningskostnad,
skjutslega och dagtraktamente, utom särskild ersättning för
besväret att resa hit tillbaka och underrätta besagde gäldenär,
att auktionen blir inställd.”
öfversten lät undfalla sig en förmodan att
befallnings-man tagit en extra morgonknäpp i gästgifvaregården.
”Hvem? Jag?” utbrast kronans nitiske tjänsteman,
högeligen mankerad, ”jag skulle tagit mig en extra
morgonknäpp, jag, som på sex veckor stämt trettio personer för
första resans fylleri, åtta för andra och två för tredje resan!
Den som gitter åtala mig i min tjänsteutöfning för att jag
knäppt eller knäpper eller i tidernas tider ämnar knäppa,
den skall jag gifva en knäpp af lag och författningar. Jag
skulle knäppa . . . puh! Öfversten knäpper! Langa hit en
mugg spisöl, Skrifvars!”
”Var så god och tala begripligt!” återtog Richardson,
när Brita icke rörde sig för den begärda forfriskningen.
”Begripligt?” upprepade lagens förolämpade ombud.
”Hvad kallar öfversten myntadt guld? Är det begripligt,
hvad befalls? Är det knäppar, det här?”
Och med dessa ord framdrog han en skinnpung, ur
hvilken han lät det ena guldmyntet efter det andra klinga
mot stugans tarfliga brunmålade bord.
Vid denna ovana klang upplyftade Brita Skrifvars sitt
hufvud. Richardson vägde i sin hand guldmynten, för att
utröna om de icke möjligen ledde sitt ursprung från den då
ryktbara myntfabriken i Lappo.
”Skulle tro att det knäpper!” triumferade länsmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
