Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom undkomma till Amerika, med det uttryckliga villkor
att aldrig mer återvända hit, aldrig öfverhölja hustru och
barn med skam.”
”Säg icke om det!” utropade kvinnan med de gnistrande
ögonen. ”Gå er väg, eller sker här en olycka, jag vet icke
mer hvad jag gör! Det går på lifvet, det där, att taga en
mans ära. Kan ni uppväcka de döda?”
”Nej, men jag kan framtrolla de lefvande,” svarade
Richardson, pekande ut mot gården.
Brita Skrifvars kastade en hastig blick mot grinden.
Hon svimmade icke, hon uppgaf intet anskri af förskräckelse
eller förtviflan. Hur djärft hon än förnekade det, var hon
förberedd. Hon vände sig bort, vinkade åt Richardson att
lämna henne allena och skyndade, när han gått, att stänga
sin dörr med en hake på insidan. Hon märkte icke, i sin
förvirrade brådska, att ena märlan till denna hake satt lös
och skulle gifva vika för ett tryck utifrån.
Richardson fann på gården två män, hvilka inträdt
genom grinden.
Expeditionsfogden länsman Black hade knappt kört mer
än hundrade steg på den smala byvägen, innan han såg
framför sig den man han sökte, falskmyntaren, på hvars
hufvud var satt ett pris och som rättvisan borde gripa.
Mannen stod stilla i skogsbacken och betraktade med
underliga ögon den lilla stugan, grinden, gärdsgården,
potates-täppan, beteshagen . . . Han märkte icke länsmannen, innan
denne hoppat ur kärran och gripit honom i kragen. Han
hade icke ens ett ord till svar på de mindre smickrande titlar,
dem rättvisans nitiske vårdare ansåg sig befogad att tilldela
honom. Han lät sig utan motstånd föras till stugan, där
Black, ensam i delo med en farlig förbrytare, fann rådligast
att till en början inspärra sin fånge.
”Jag har honom!” skrek den liile expeditionsfogden
redan vid grinden. ”Skrifvars måste upplåta sin stuga till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
