Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
expeditionsfogden länsman Black. Han hade fått tid att reda
sina tankar om den förmodade falskmyntaren och kommit
till den praktiska slutsats, att en guvernör i Viborg aldrig
kan misstaga sig. Guldmynten måste vara äkta; men voro
guldmynten äkta, så var ock deras ägare äkta, alltså en
hederlig karl, försedd med ordentligt pass, påtecknadt af ett
guvernörsämbete, och i sådant fall borde en rik man vara
välkommen för en fattig hustru. Förmodligen ansåg sig
länsmannen, eftersom båda nyss varit föremål för hans
tjänstenit, på ämbetets vägnar kallad att stifta fred mellan
dessa oeniga makar, hvarför han tog en grundelig pris ur
näfverdosan och begynte sitt fredsmäklarekall.
”Hvad nu, Brita,” sade han, ”ser ni icke att det är
främmande i stugan? Jag tycker att ni åtminstone kunde
vända er om och säga god dag.”
Intet svar. Richardson förblef stum med korslagda
armar. Främlingen — Erik Skrifvars, som vi nu böra kalla
honom — tycktes finna sitt skägg i ständigt behof af ny
putsning.
”Jaså,” fortfor den välmente fredsstiftaren, ”ni hör
icke på det örat? Är ni döf, människa? Se på karlen här,
titta en smula, kanske har ni sett honom förr. Icke ser
han ut som han skulle ha legat på sjöbottnen. Brita, det
är ju er egen lifslefvande man! Och ni, herr .... herr . . .
ursäkta, jag känner icke titulaturen . . . herr Skrejer, eller
Skrifvars, hvad ni må heta . . . står ni där som en målad
bock och säger icke så mycket som ett godt ord åt er hustru?
Hvad är det värdt att träta om fjolgammal snö? Dick med
rodret, och kör i vind, säger sjöman. Pussa hvarandra, godt
folk, låt allt vara godt igen!... Är ni karl, ni, Skrejer?
Står ni icke där som vore jag landsfiskal och ni hade en
hundrakanns brännvinspanna inmurad i spiseln? Tag er
käring om halsen, häng litet grannlåt på henne, nog kommer
hon till förnuft.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
