Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ac::.xK z vc=juczzz>c^ocz^^
elände tänka: hade han lefvat, som svurit mig tro, skulle allt
varit annorlunda! Ja, skratta ni — så har jag tänkt. Men
då har jag sagt till mig själf: hvad skall du gråta? De döde
ha ro, de lefvande måste arbeta. Du är en ärlig mans änka,
du har i din fattigdom ett arf att lämna åt dina barn, och
det är ett hederligt namn. Ingen skall peka fingret åt dem,
där de gå i världen, och säga: där gå menedarens barn, där
går den äreförgätne bedragarens afkomma! Vid deras namn
låder ingen fläck, och så som de ärligt fått det, skola de ärligt
bära det. — Med denna förmaning växte de upp och ha intet
att blygas för. Så är det. Bjud sedan guld för tårar och
rikedom för vanära! Köp igen, om ni kan, ett förtrampadt hjärta!
Jag tänker ej sälja mig. Jag är änka efter en rättskaffens
man, jag känner ingen annan. Gå er väg, samvetstjuf! Min
hederlige Erik är död i sjön. Och ni vill truga på mig en
landstrykare, som svikit sin flagga, svikit i femton år hustru
och barn!”
Hon satte sig åter och betäckte ansiktet med sina händer.
Richardson betraktade henne stum; länsmannen kände åter
en stopp i halsen. Den närmast intresserade parten, mannen
som varit död och nu stått upp, kände sig så slagen till jorden,
som det var möjligt för hans grunda natur. Han hade
kommit med ondt samvete, hade litat på guldets makt att
godt-göra alla oförrätter och fann sig besviken. Denna världens
afgud hade, icke för första och icke för sista gången, blifvit
hånad och detroniserad af ett dödligt såradt kvinnohjärta.
Tårarna begynte droppa från uslingens ögon. Han gjorde
ett svagt försök att rättfärdiga sig.
”Du mig förakta, Brita,” snyftade han. ”All right. Jag
inte det förtjänt bättre. Men the other mfe, den andra . . .
Polly är död. Hon gaf mat mig, gaf grogg mig . . . hon mig
narra, Brita . . . hon mig lappsalfva fyra år . . . söp gin . . .
for Hudson river... tog öfverhalning båten, föll sjön, gick
botten ... Jag aldrig hålla kär någon annan än dig, Brita,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
