- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
196

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kompassen, som stod bredvid henne på bordet. Den olyckliga,
förtrampade kvinnan grät — i början häftigt, såsom hennes
stormiga lynne var, sedan allt stillare, allt innerligare, och
ingen af de närvarande, icke ens länsmannen, hade hjärta
att yttra ett ord till henne. Det hårda försvarsverk, som ingen
sorg, ingen skymf förmått nedbryta, det hade den första
strålen af glädje försmält som vax. Hvad var det annat än
den gamla fabeln om stormen och solskenet? Stormen hade
rasat förgäfves, solskenet segrade med en enda blick af
försköning och nåd.

Brita aftorkade sina ögon med snibben af den fina,
vackra bomullsduken, vände sig till dottern och sade:

”Anna Maj, där står din far! Gå och tag honom i famn,
barn! Han kommer att resa långt bort, och Gud vet om vi
återse hvarandra.”

Anna Maj visste tillräckligt af det föregående för att
känna sig tveksam. Hon lydde likväl. Hon närmade sig,
rädd och försagd, den okände fadern, som tog henne om
halsen och kysste henne. Han var dock en far, han hade
aldrig sett detta barn, som födts efter hans bortresa.

”Å prat!” sade länsmannen, hvilken nu åter kände
sig fullmyndig som fredsmäklare. ”Pussa du far, Anna Maj!
Icke reser han bort. Nu blir han med er, eller också resa
ni med.”

Erik Skrifvars såg bedjande på sin hustru. Han begynte
tro på fredsmäklarens ord, men båda hade bedragit sig.

Brita fäste på den fordom älskade sina stora bruna ögon,
ännu fuktiga af tårar. Aldrig, ej ens i deras ungdoms och
lyckas dagar, hade hon sett på honom med så strålande
ögonkast. Men det var ett vemod i dem, som han ej upptäckt
förut, och hon sade till honom:

”Erik, du vet att jag hållit dig mycket kär, ja kärare än
mig själf och all min lycka på jorden. Om Gud velat, hade
vi kunnat lefvå lyckligt tillsamman, men si, Erik, det voro vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free