- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 25:2. Finländsk litteratur utom Runeberg. Stenbäck, Topelius, von Qvanten, Wecksell, Tavaststjerna, Lybeck /
198

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ur Sägner i dimman - Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brita teg en stund, hon stred hårdt med sig själf. Därpå
sade hon:

”Vi ha dock varit man och hustru. Det är billigt att vi
dela det bästa Gud gifvit oss, våra barn. Jag behåller vår
dotter, tag du vår son! Jag har gifvit honom förlorad, jag har
återfått honom som en skänk, men han skall åter gå ifrån
mig. Låt mig behålla honom två dagar, och sedan ... tag
honom med dig! Men minns, att du tager med honom mitt
halfva hjärta. När jag möter dig i Guds himmelrike — och
Gud gifve att vi finge mötas där! — så skall du stå till ansvar
för honom. Gör honom till en rättskaffens man, Erik, och
trofast. . . hör du, framför allt trofast! Gud vare med dig.
Farväl!”

*



Expeditionsfogden länsman Black hade något ärende till
min far samma dag mot aftonen och underlät icke att lätta
sitt hjärta. Han beskref efter sin uppfattning det märkvärdiga
mötet. Black var mäkta uppbragt mot öfverste Richardson.
hvilken så när, i egennyttiga afsikter, trodde han, förledt
honom att bära händer på en man, den där hade guvernörens
egenhändiga påteckning på passet. Men ännu mera förbittrad
var han på Brita Skrifvars. Huru hade hon djärfts mottaga
en man med gördeln uppfylld af guldmynt! Att mannen
rymt från sitt fartyg, det ville Black beifra på tjänstens
vägnar, om så skulle påfordras. Kantänka, sex veckors häkte
och plikt till sjömanshuset! Men karlen var amerikansk
undersåte, icke ville Black för sådana småsaker tillställa ett
världskrig. Det syntes honom vara till alla parters fromma
att stifta fred. Nå godt, ville den högfärdiga kvinnan icke
taga reson, skulle Skrifvars processa sig till sin hustru. Black
skulle bedrifva den saken så, att den aldrig kunde slå fel.
Icke för sportlarna, nog funnes där tillgångar att betala ett
rättsombud, men för rättvisans skull. Black stod alltid på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/252/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free